Det hårdnar i klimatförhandlingarna i Paris. Saudiarabien och andra oljeländer börjar känna luftdraget av ett fossilfritt samhälle.
Det ser ändå ut som det går hyggligt och enligt tidsplanen. De fyrahundra sidorna text har nu bantats ner till 38-40 och det ska bli 20 kvar när miljöministrarna har jobbat färdigt i slutet på veckan,
Men det är inte sidornas antal det handlar om utan vad som står där. Oljeländerna vill inte ha någon text alls om max 1,5 grader i avtalet. Det hårdnar eftersom Tyskland och Frankrike nu också ställt sig bakom detta tuffare mål i texten.

Jag tycker absolut att det ska vara med eftersom det kommer från vetenskapen som säger att 2 gradersmålet inte räcker.
Men det får lika absolut inte bli så att att hela avtalet havererar. Det har inte världen och jorden råd med. Det är positivt att se att Sverige fått uppdraget att förhandla med Saudiarabien och försöka få dem att gå med på något åt det hållet. Utmärkt också att Sverige och många EU-länder har skrotat outnyttjade utsläppsrätter från det havererade systemet där det blev alldeles för billigt med utsläpp.

Ett återvändandeavtal till Afghanistan för de som inte får asyl är bra för båda länderna, men hur upplevs det av de enskilda personerna?
De som inte får asyl måste ändå få någonstans att ta vägen. Afghanistans president Ashraf Ghani vill inte förlora en massa ungdomar utomlands om landet ska gå att bygga upp från dagens hopplösa verklighet med 70 procent fattiga.
För övrigt var det en utmärkt diskussion i går i den nybildade gruppen för landsbygdsutveckling som Anders Olander från Norrtälje leder, t.ex satsning på en regional matstrategi  inom ramen för RUFSen, den regionala utvecklingsplanen.