torsdag 9 oktober 2014

Fredrik Reinfelds plötsliga avgång var oväntad och är  svår att förstå.
Jag minns en debatt jag hade med Hadar Cars, Mona Sahlin och några till på Bromma Gymnasium 1993 eller 94 inför EU-folkomröstningen, där jag var ordförande för Nej-sidan.. Från Moderaterna kom en ung gosse som var ordförande i MUF, Fredrik Reinfeldt. Det tog inte många sekunder förrän jag insåg att han var en mycket farligare motståndare för Nej-sidan än den högljudda och självsäkre Hadar Cars från Folkpartiet. FR analyserade, ställde frågor till sig själv, undrade över alternativen och provocerade ingen. De från början mycket EU- kritiska ungdomarna blev mer och mer osäkra och det var FR man vände sig till när vi gick ut. Jag sa, till mig själv, oj se upp för den där killen både i EU-frågan och vad han än tar för sig, Han blir farlig. Det blev han också men nu har tiden gått.

Vi vet att FR avgick på valnatten både som statsminister och som partiledare för moderaterna. Jag befann mig på Centerns valvaka i staden och såg allt på TV och blev riktigt förbannad när SVT bytte inslag mitt under hans avslutnings- och tacktal.
Jag kan förstå hans besvikelse och att han förlorade makten i Sverige, men det är ändå inte riktigt "socialt" att lämna sin uppgift så brådstörtat. Det var kanske bra för honom att snabbt byta roll men det var definitivt inte bra för hans parti och den politiska Allians han arbetat med och för i åtta år.

Alliansen blir en "lame duck" ända fram till den 7 mars då M väljer en ny partiledare.
Jan Björklund och Annie Lööf har redan tagit på sig var sin ledartröja, men det är huvudmotståndaren, statsministerkandidaten väljarna vill se om regeringen faller på budgeten i december och det blir nyval. Och det är där FR satt Alliansen på pottkanten. Anna Kinberg Batra eller Catharina Elmsäter-Svärd är två utmärkta M-företrädare men det inte lätt att börja uppdraget med ett nyval....
För övrigt har nu Alliansen formerat sig på Värmdö och C ersätter Mp som lämnar samarbetet. Majoriteten är knapp men mycket handlar om personrelationer i kommunpolitiken.

Inga kommentarer: