Hemma igen från härliga vinterdagar i Lofsdalen och  här möter vi en helt annan vardag, just nu regn och inte ett snökorn.
Vill ändå återkomma till politiken och det som bloggen handlar om. Mycket oroad över vapen-, brotts- och skjututvecklingen i vårt land. Det är blodigare och mer direkt dödande än var jag kan påminna mig och det är unga arga män som misshandlar och skjuter varandra. Det handlar om de större städerna och deras förorter, men sprider sig alltmer över hela landet. Illa.

Skjutningarna och våldet blir mer professionaliserat och mer organiserat i brottsligor och grupper 
som står mot varandra. Mycket illavarslande är det att våldet mot  blåljuspersonal och poliser ökar. Det måste bli ett stopp på den här utvecklingen. Mitt svar är att det ofta handlar om personer som bara känner utanförskap och inte finns med i vardagssamhället, saknar jobb, har dåliga kontakter med andra än lika våldsbenägna personer och inte vet vad man ska göra av framtiden.

Här räcker det inte med hårdare vapenlagar utan här krävs insatser från alla håll,
som förskola,skola och civilsamhälle, som kultur- och idrotts- och andra samhällsföreningar. Det är ofta invandrare det handlar om som är oroad över sin framtid och vi måste bli bättre på att skapa  naturliga kontakter människor emellan.