måndag 31 december 2018

Så var det nyårsafton och här sitter jag och skriver på bloggen med kryckorna bredvid mig. Så här var det.
Sonja jag och Morris gick en promenad i går rung skogen och ner mot Sjöängen. Snö, lite skrapigt, men vackert. Vi hade stavar med oss för visst var det lite halt i både skogen och på ängarna. När vi kom fram till utsiktstornet och skulle bestämma om vi skulle gå rätdt fram mot vägen eller upp i skogen där vi brukar gå så diskuterade vi saken. Det är halt däruppe i uppförsbacken, sa Sonja. Det sa jag också. Men Morris har redan gått den vägen...så.

Vi gick också uppför den ganska branta stigen och toga det lugnt eftersom det verkligen var halt.
Precis när vi skulle bestämma oss om vägen så halkade jag baklänges nedåt. Jg fick högerbenet under mig och kände hur det small när tyngden från kroppen landade på benet.Jag skrek, det gjorde hemskt ont. Jag kände att det vara nära att jag svimmat, men höll mig vid medvetande.

Förstod att det var allvarligt, men ville ändå pröva om benet höll. Tog stöd av en tall intill som jag hankade mig upp efter och precis när jag tyckte att jag kommit upp ställde jag också ut det skadade högra benet för att känna huar det kändes..Det kändes inte allt. Det höll inte och jag ramlade igen på precis samma sätt med kroppen över etta vikt ben. Sonja skriker, jag förstår, hon vill ringa efter en ambulans. Men vi hade inga telefoner med oss så Sonja slle gå hem, hämta telefonen och ringa efter en ambulans där vi var. jag försökte gå ut till vägen, vad den nu heter,men det gick inte. Benet höll inte trots att jag hade stavarna med mig. Halvgick, halvkrök och kom fram till vägen där Sonja kust kom med bilen och telefonerna Hon guidade in ambulansen och in bars jag...

Två grevliga tjejer Li och Annika körde mig till SÖS, väntan, röntgen, gips, och du måste opereras. Lårmuskeln och senan ner mot knät har gått av.
 Vi räknar med två-tre dagars väntetid fick jag höra av läkarna som sprang runt me undersköterskor, speialistsjuksköterskor och annan personal i en fullbelagd korridor. Alla....hade ju halkat. Fick besked att jag kunde få en taxi hem eftersom det inte gick att operera nu mot natten Det skulle nog ta 2-r dgar eller 4-5 innan jag kunde opereras. Där låg ju en hel korridor med halkskador som var före mig. Åkte hem med Sonja vid 9 tiden efter 8-10 timmar på akutkliniken. Inget att gnälla på säger jag. Men visst kunde man haft lite vatten , eller något lätt att äta på kuten är man väntar uppåt 12-15 timmar. Personalen fick verkligen springa mellan patienterna..

Nu går jag här hemma  med mina kryckor. Svårt att sitta och gå upp med ett ben i gips som är rakt, Svårt att gå på toaletten, svårt att ligga, eller komma upp.
Tack dr Martin Haltman och alla andra som hjälpt mig, sa jag. Gick ut till receptionen, fick en taxi hem med reseersättning, kom hem vid 9.30 och slog på dubbarna på kryckorna. Steg in via garaget för deet var näsmast. Tog en öl och en bit salami och det var dagen för nyårsafton 2018
Ett Gott Slut och ett Gott nytt År hälsar jag till alla när detta skrivs på nyårsafton Några från hmmestakören kommer och gar en drink med Sonja och mit¨g innan festen hos Klas och Tina Westin

Sonja och jag blir hemma. Jag vill inte riskera något med att gå ut i backen hos Westins, även o jaga verkligen skulle vilja.
Jag skickar med mina nyårssånger från År 2000 som de kan sjunga på nyårsfesten Gott Nytt år alla.

Inga kommentarer: