Omfattande, välbesökta minneshögtider i går på den tragiska årsdagen av terrordådet på Drottninggatan visar människors engagemang för andra och varandra.
Jag skrev i går om mina minnen för ett år sedan, att jag fanns på ett möte med Vårdförbundet med centerpartister i landstinget och plötsligt mitt under mötet.... En kille som arbetade på kontoret kommer in och skriker att "något hemskt har hänt... Först tror man att  är han riktigt klok...men vi förstod snabbt att det var sant och slog på mobilerna och radion i rummet och...

Inte så långt därifrån hade terrorattacken ägt rum mot vanliga, promenerande, oskyldiga människor på Drottninggatan.
Vi i landstingsgruppen skulle äta lunch och flyttade ut från Vårdförbundets lokaler till en angränsande lunchrestaurang.Vi tittade oss noga omkring om det var ok att gå över gatan, vi såg andra människor göra detsamma. När jag skulle åka hem fick jag bara höra att det var avstängt ner mot T-Centralen och det fanns ingen chans att ta sig till Slussen.

Det blev Nybroviken och en båt därifrån
på en rundtur som så småningom kom fram till Nacka Strand där jag tog mig upp till Nacka Centrum och en Värmdöbuss vidare till Hemmesta. Vi pratade med varandra på båten och nästan alla hade gjort samma rundtur som jag för att komma från Stockholm. En tragisk händelse som då påminde mig om andra liknande händelser i livet som mordet på Kennedy 1963 mordet på Martin Luther King 1968, Olof Palme 1986 och Anna Lindh 2003. Jag vill inte komma ihåg några fler sådana händelser skrev jag på Facebook.