EU-ordförandeskap - jag har stor respekt för Fredrik Reinfeldt
Jag tror jag skrivit om det förut men gör det gärna igen. Jag minns en EU-debatt för flera år sedan med bl a jag och Sören Wibe på nej-sidan och Fredrik Reinfeldt och Hadar Cars på ja-sidan. Det var Bromma gymnasium. Fullsatt, så där tusen elever. Stämning, yes. Hadar Cars och jag satt i samma ELDR-grupp i EU-parlamentet så honom hade jag debatterat med åtskillliga gånger under de fem åren. Han gick alltid ut hårt, kritiserade motståndarna, pratade om evighetskritiker, alltid nej, inga visioner, ingen framtid. Men inga applåder att tala om heller.

Fredrik Reinfelt gjorde ett starkt intryck
Sören och jag hade väl ungefär samma budskap som konstruktiva EU-kritiker. Så kom Fredrik Reinfelt. Redan efter tre meningar sa jag till mig själv. Han blir farlig, se upp. Han lyssnar, analyserar, svarar på argument, vänder sig med respekt mot den han talar till. Höjer inte tonen.
Ungefär så läser jag också i SvD Fredriks artikel inför ordförandeskapet.
Hålla samman EU och få resten av världen med i ett internationellt klimatavtal i Köpenhamn. Lös finanskrisen, Östersjön, migrationen. Håll samman; precis som vi har en uppgift att hålla samman den Allians vi ingått i Värmdö. Precis som vi hade ett ansvar att hålla samman den regnbågskoalition vi ingick förra mandatperioden med s, c, mp och kd. Att kunna lita på varandra. Sammanhållning. Solidaritet. Förtroende.
Och inga överord om tre mandat eller fler.... Ödmjukhet inför uppgiften. Sänker förväntningarna bara för att kunna få erkännande för varje litet framsteg. Så agerar en statsman.

S har gjort sitt som statsbärande parti - men inte ideerna
Tyvärr Mona och s. Opinionssiffrorna talar i samma riktning. S är slut som statsbärande parti. Men s ideer kommer att leva vidare om solidaritet, sammanhållning, förtroende, jämställdhet.. Men andra har tagit över stafettpinnen.

Lissabonfördraget blir ett av problemen.
Också detta har jag sagt förut. Den som läser Lissabonfördraget vet vilken enorm maktöverföring det innebär till EU från medlemsstaterna. Det är detta Tysklands författningsdomstol också insett. Men för att inte haverara hela EU så kräver domstolen i stället att Tyskland stärker sin egen konstitution för att möta EU. Bra men naturligtvis inte tillräckligt.
Också de tyska författningsdomarna vet vilket enormt arbete Angela Merkel lade ner våren 2007 på en ny uppgörelse efter nej-folkomröstningarna i Nederländerna och Frankrike. Domstolens utslag är hälften juridik och hälften politik.

För övrigt har Emma, Sara, Hanna, Åsa, Sonja och jag varit i Stömma och ätit glass på bryggan. Farfar fick också en öl.