torsdag 5 februari 2009

Härdsmältan blev verklighet
Ja, så kom då beskedet från regeringen och centerns Maud Olofsson. Kärnkraften kan byggas ut med tio reaktorer. Att öppna för nya kärnkraftverk när de förnybara alternativet, sol, vind, vatten och jord äntligen börjar ta fart är en både saklig och demokratisk härdsmälta. Härdsmältan kapslas in i vackert tal om alternativen och klimatet, men om nya kärnkraftverk börjar byggas kommer den positiva utvecklingen att stanna av.
Det är en saklig härdsmälta eftersom kärnkraften är farlig, dyr och inte förnybar. Riskerna är stora från uranbrytning till slutförvar. Kärnvapenspridningen ökar.
Det är en interndemokratisk härdsmälta för centerpartgiet att öppna för nya kärnkraftverk efter 35 år av strid för att stoppa den - och detta utan intern debatt tre månader före en riksstämma.
Det är en härdsmälta för alliansen som sagt att man inte skall besluta om några nya reaktorer under mandatperioden men gör tvärtom.
Det finns många bra mål och krav om klimat, energi och miljö i uppgörelsen men det är svårt att smälta att centern byter energipolitik och öppnar för mer kärnkraft. Jag gick med i centerpartiet i början av 70-talet när partiet började engagera sig för miljön och mot kärnkraften. Aldrig ger vi upp.
För övrigt skall jag nu packa argumenten för att åka till centern kommundagar i Visby i morgon bitti och fortsätta att tala för en långsiktigt uthållig framtid.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vad är centern utan ett nej till kärnkraften? Spårbilar kanske!

Anonym sa...

I det stora perspektivet sker centerns slopande av "nej till kärnkraft" på kommande generationers bekostnad. Den tvärsäkerhet med vilken kärnkraftsanhängarna nuförtiden och går ut och säger att "slutförvaringsfrågan är löst" osv. är en farlig väg att slå in på. Det handlar om enorma krafter som vi som människor, dvs. felbara, ofullkomliga människor, sätter oss över. Energin må vara ren, men det har alldeles för många potentiella risker för oss, men även för kommande generationer. Men att tänka på kommande generationer tycks inte vara populärt i politiken av idag, där kvartalskapitalism och en ständigt ökande tillväxt sätts över människovärde och naturen.

I det lilla perspektivet innebär det att centern nu slagit sista spiken i kistan för det som en gång var ett grönt mittenpolitiskt parti med ledord som decentralisering, solidaritet, jämlikhet, jämvikt mellan personlig frihet och social rättvisa, välfärdssamhälle och en ansvarig energipolitik baserad på sol, vind och vatten.

En positiv sak kan kanske ändå komma ur detta -- en ny partibildning i den radikala mitten, som kan ta över där det gamla centerpartiet slutade när vår vice statsminister började maudernisera partiet och vrida det i starkt högerliberal riktning.

Man har nu sålt ut både ett partiarv och en ansvarig energipolitik för att kortsiktigt tillfredsställa och rädda en moderatledd allians, vars enda drivkraft tycks vara ett monomant sossehat och en idé om en ständigt ökad ekonomisk tillväxt för svenska staten. Några andra frågor är man inte intresserad av: inte folks livskvalitet, hälsa, social rättvisa eller ekologi. Att man nu säger sig vara ekovänner för att man vill ha kärnkraft är en bluff. Man släpper in marknadskrafterna för att bygga nytt -- återigen är det alltså den enögda marknadsideologin med ständigt ökad tillväxt till staten på agendan.

Återstår alltså att se och sätta sitt hopp till ett nytt, fräscht centerparti med förankring i verkligheten, folks vardag och den moderna värld vi lever i.

Anonym sa...

Tack Hans för ditt uppriktiga engagemang i C-rörelsen. Uppplever att du är en av få som fortfarande driver och strider för centerpolitik centralt.

Måste uttrycka min stora och uppriktiga besvikelse över hur partiledning toppstyr det gamla folkrörelsepartiet – Centern.

Hur kan ministerposter vara viktigare än att stå rak och fast för sin uppfattning i energifrågan?

För alla oss som kämpat och agerat mot en fortsatt kärnkraftsutbyggnad är detta ett slag i ansiktet.

Det ”fanns” ju en majoritet i Riksdagen för att inte bygga fler kärnkraftverk och frågan skulle som du mycket riktigt påpekar inte upp på dagordningen under denna mandatperioden”.

Hur kan partiledning och riksdagsgrupp agera i en sådan viktig fråga utan att lyssna in partiets högsta beslutande organ – Riksstämman?

Jag har varit medlem i 28 år (gick ur för 3-4 år sedan) och aktiv på Distrikts- och Riksplan inom CUF samt Kommunfullmäktigeledamot under två mandatperioder.

Kärnkraftsfrågan, behandlingen av de sämst ställda i Sverige – sjuka, arbetslösa och pensionärer (lägre ersättningar, utförsäkringar och högre skatt om du är handikappad/sjuk/arbetslös), utförsäljning av statliga företag som är viktiga ur infra- och säkerhetssynpunkt, t.ex. apoteket, fortsatt centralisering i Sverige till storstadsregionerna mm. gör att jag inte längre kommer att kunna rösta på mitt eget parti.

Centerpartiet står inte längre för centerpolitik – Jag känner många i min bekantskapskrets som har denna uppfattning och inte känner igen partiet längre.

Mycket tragiskt att regeringssamarbetet i ett borgerligt block är viktigare för partiledningen än att stå för sina uppfattningar och sina ideologiska värderingar.

Centern har sedan bildandet och fram till 90-talet varit ett mittenparti (icke-socialistiskt) som tack vare sin position fick stor utdelning i Svensk politik.
Samtliga tidigare partiledare före Daléus skulle aldrig benämna centern som ”Borgerligt” och aldrig alliera sig med andra partier före ett val.
Tvärtom sa t.ex. Gunnar Hedlund ”att man inte kan sälja skinnet förrän björnen är skjuten”. Detta gav partiet handlingsutrymme och stor möjlighet till påverkan
samtidigt som människor då visste vad vi ville och stod för – ett kraftfullt mittenalternativ i svensk politik.
Idag handlar det tydligen istället om att underordna sig till varje pris för att hålla ihop en allians.
Det verkar nästan som om det finns en ”hemlig agenda” som syftar till att slå ihop de fyra partierna till ett parti och det vore kanske det mest ärliga mot väljarna?

Men problemet som uppstår efter den här mandatperioden är:
- Vad skall mittenorienterade centerväljare som står för centerpolitik ta vägen?

Det är kanske dax att du Hans startar ett nytt parti som driver centerfrågorna igen - Det finns ett stort behov NU !!!!!!!!

Anonym sa...

Utan mittenpositionen som centern haft sedan länge i sverige faller konceptet och centern blir ett högerparti som jag inte vill fortsätta rösta på.
Maud O. borde skämmas över vad hon nu har ställt till med i kärnkraftsfrågan. Har sett din goda argumentation, Hans och det är toppen att någon med "rätt" uppfattning vågar ge uttryck för den men hur går du vidare nu? Tror det är många som skulle tänka sig ett nytt grönt mittenaltenativ efter detta.