söndag 8 februari 2009

Kärnkraften, klimat och förbybart på centerns kommundagar
Det blev naturligtvis energifrågan o kärnkraften som tog över på centerns kommundagar i Visby. Värmdöcentern hade en god representation med Karin Nordblom, Bengt Kleijn och jag.
Vi tyckte alla tre att dagarna var mycket "välfyllda" med info och kontakter. Fler bör få chans att deltaga på liknande möten och sammankomster.
Kritiken var hård mot Maud Oloffsson och uppgörelsen som öppnar för ny kärnkraft. Hennes tal och tonvikten på sol, vind vatten, klimat och energibesparingar var dock väldigt bra. Argumenten att om vi bara tar vara på propositionen och de mål den sätter så byggs ingen kärnkraft gick att ta till sig. Om vi satsar på minskning av co2, ökning av förnybart, ersättning av fossilbränsen mm i kommuner och landsting, bland småföretagare och enskilda medborgare så kommer det inte att finnas något utrymme för kärnkraft. Framtids- och klimatberedningen är ett bra verktyg i Värmdö.
Den hårdaste kritiken var processen. Ingen förankring i centerns medlemskår, inget stämmobeslut om ngn ny inriktning. Och regeringen har i sin regeringsdeklaration sagt att man inte under mandatperioden skall besluta om nya kärnkraftverk. Kan en regering ta så lätt på vad den lovat i en fråga som dominerat svensk politik i 35 år...?
Men, se det positiva. Det är du och jag som avgör om framtiden blir förnybar och uthållig. Om förnybara energi ökar och kostnaderna för el hålls nere har kärnkraften ingen chans, inte om den skall betala nya reaktorer och försäkringskostnader med egna medel...

För övrigt kan man få vilka svar man vill i opinionsundersökningar om att bygga ut kärnkraften. Skulle det bara hända en lite allvarligare olycka försvinner halva gruppen kärnkraftskramare.
Bygger vi ut det förnybara snabbt behöver vi inte ställa frågan alls....

1 kommentar:

Anonym sa...

Som centersympatisör undrar jag om det är möjligt att förändra ett mittenparti hur mycket som helst?

På punkt efter punkt har Maud Olofsson, Federley och andra vridit centerpartiet åt höger.

På många sätt står centerpartiet nu till höger om moderaterna.

Varför reagerar inte centermedelmmarna? Hur ska vi få tillbaka vårt mittenparti?

Jag vill inte lägga min röst på ett centerparti som bara är "center" till namnet, men i verkligheten står för en marknadsliberal ideologi.

Inte heller kan jag lägga min röst på ett centerparti som föreslår försämringar i arbetsrätten och som ingår i en allians som sparkar nedåt på sjuka och arbetslösa.

Vad händer? Jag fattar ingenting. Varför protesterar inte fler centermänniskor? Viner partipiskan så hårt -- förmodligen, det visade ju inte minst FRA-debatten. Det är tragiskt.

Det blir socialdemokraterna eller miljöpartiet som får min röst nästa gång. I brist på -- och kanske man får säga -- i väntan på ett radikalt mittenalternativ.

Men skulle centerpartiet kunna bli den radikala mittenkraft den cementerade blockpolitiken så väl behöver? Så som man en gång var? Eller är det en ny partibildning som krävs?