IS måste stoppas men det behöver göras på flera fronter. Militära aktioner behövs men viktigast är påverkan, inverkan, samverkan med demokratiska medel på alla nivåer. 
Läser DN:s ledare i dag om "Ett år i terrorns tecken, dn.se/ledare. Det är en tragisk årsberättelse om vår värld som drabbats av en sådan fasa och ohygglighet. Men vi får aldrig ge efter och vi får aldrig heller drabbas av panik som ledaren skriver.

Den kanske bästa vägen är att stödja den stora majoritet muslimer i Sverige och i världen som själva är emot IS, radikalisering och terror.
I det långa loppet tror jag det är både mest framkomligt och mest humant att nära relationer påverkar andra nära relationer. Om någon som man anser är motståndare ber en att sluta med något, använder vapen eller bomber så blir det bara en uppmaning att fortsätta ännu mera. Det blir i sämsta mening öga mot öga.

FN, EU och den politiska världen har ett stort ansvar men är "för långt" från vardagen för att riktigt, kunna påverka den enskilde.
Jag tror organisationer som Annesty och framför allt civilsamhällena i Sverige och världen med "vanliga människor som vill leva ett vanligt liv" kan påverka mest. Fattigdom, utslagning, utanförskap, gängbildningar, jobblöshet, eller när det liv man lever inte känns meningsfullt är säkert för många en orsak till att göra något riktigt annorlunda.. Vi måste alla alltså hjälpas åt.

Men i kampen  måste vi själva leva upp till  demokratin, de mänskliga rättigheterna, yttrandefriheten och humaniteten. God fortsättning på 2016.