onsdag 24 maj 2017

Manchester ny i raden av obegripliga terrordåd. Vad vinner man? Vem vinner? Han som utförde dådet fick ju aldrig se vad som hände, om det nu var det han ville.
Det är ingen lätt uppgift att skapa säkerhet mot terrordåd. Det går helt enkelt inte. Men det går att skapa mer säkerhet och det är vad regeringen och oppositionen nu förhandlar om. Här behövs insatser över hela skalan. Börjar man uppifrån där hoten är störst så är det återvändande IS-krigare. Här måste regering och riksdag öka insatserna. Vi är för "snälla". och måste inse att det finns människor som ser hat som viktigare än kärlek och att sådana alltid kommer att finnas.

Sedan får man gå en skala nedåt, kolla extremorganisationer, deras medlemmar, stärka informationen från förskolan och uppåt.
Och där kommer också instrumenten som it-kontroller, övervakningskameror och annat.  De kan inte stoppa terrorn men minska den. Kanske framför allt få svar på vem som var gärningsmannen. Men om gärningsmannen nu vill dö, spelar en kamera ingen roll.När man identifierar honom har attacken redan skett och mannen är död.

Alterneringsår i st f friår verkar vara MP.s och regeringens nya förslag på arbetsmarknaden.
Nej jag tror inte det blir någon höjdare.
Sist i artikeln i dn.se/debatt tar man upp det jag kallar livsbalans, men väldigt ytligt och oklart. "det kan finnas behov att frivilligt gå ner i arbetstid". Ja självklart, t.ex "önskan om en bättre balans mellan arbete och fritid". Just det och "öka möjligheterna för ett flexibelt  näringsliv", att kunna påverka sin arbetssituation under hela arbetslivet.

Livsbalans heter det. Rätten att bestämma hur mycket och hur lite man vill arbeta under olika perioder i livet och en lagstiftning som stödjer detta.

Inga kommentarer: