Här kommer del två på artikeln om Flexibel integration i EU, skriven i Lofsdalen liksom den föregående. Vi måste finna vägar som gör samarbetet positivt för både medlemsländer och EU. Ett mindre fyrkantigt och centraliserat EU och medlemsländer som bättre känner att samarbetet passar dem och ländernas kultur och traditioner.

Eurokrisen och EU-kritiken gör att EU-valet 2014 blir mycket mer EU-kritiskt än tidigare EU-val. Att bara fortsätta med EU-statsbygget med bankunion, finanspakt, finansunion, politisk union, euroregering, ekonomisk regering, euroobligationer, federation... kommer många väljare och medlemsländer aldrig att acceptera. Att helt lämna EU är för de flesta heller inte något bra alternativ.

Jag respekterar resultatet i folkomröstningen 1994. Vad är då svaret?

Svaret är flexibel integration - att låta länder i stora avgörande integrationsfrågor själva bestämma på vilka områden de vill delta i EU-samarbetet. Det är inget nytt. Så sker redan. Alla länder är inte med i euron och EMU och inte i Schengensamarbetet om gränser och migration. Danmark och Storbritannien har redan i sina anslutningsavtal fått inskrivet områden man inte deltar i, som polis, euro och försvarssamarbete. Senast gäller det asylpaketet där Danmark, Irland och Storbritannien står utanför.

För övrigt åker Sonja och jag i regndiset till myskoxeparken i Tännäs i dag...har inte varit där förut.