Torbjörn Fälldin död. Jag fick beskedet på morgonnyheterna i bilen på väg hem från Bohus-Malmön till Värmdö. Hade svårt att hålla i ratten.

Jag visste att det var dåligt. Det kom fram på Karin Söders minnesstund i riksdagen i våras. Jag körde bil och skakade till när jag fick nyheten framför ratten. Jag har många minnen med Torbjörn. Riktigt nära kom vi aldrig eftersom han ändå var en halv generation före mig i politiken. Jag läste i Schweiz  när han blev centerledare efter Hedlund 1971. Men när jag kom hem på hösten 1972 arbetade jag som valombudsman på heltid för Centern i Stockholms län inför valet 1973, Torbjörns första riksdagsval som partiledare och jag träffade honom på en massa valmöten. 

Ett fantastiskt val, där centern fick 25.1 procent av rösterna och riksdagen slutade 175-175. Decentralisering, bryt S-makten, stärk landsbygden, sänk skattetrycket, gröna vågen, miljö före tillväxt. Men framför allt nej till kärnkraft efter Hannes Halvéns och Torbjörn Fälldins framträdanden på Centerstämman i Luleå, som jag aldrig glömmer. Fälldin bröt 44-års s-dominans 1976 och  vi fick lägre marginalskatter, mer decentralisering och miljön blev ett huvudämne.

Jag var sekreterare i Centerns fritidspolitiska programkommitte som partistyrelsen tillsatte, där Rolf Rämgård var ordförande. 

Mötena var på fredagseftermiddag. Fälldin var med flera gånger och ville följa arbetet och hade också egna förslag. "Stryk det här, annars yrkar jag avslag på stämman och då faller det", hörde vi. Han satt ofta kvar till långt fram på kvällen och tog nattflyg, eller nattåg hem till Ramvik. "Jag har lite pyssel hemma". En vardags- och verklighetsnära man som tänkte själv och utvecklade Sverige. Tack Torbjörn.

För övrigt är jag nu på Värmdö när detta skrivs, kom hem i går kväll. Nu blir det lite jobb med mina "Hågkomster" och sedan packning  till fjällfisket på onsdag. Härligt.