Den roterande EU-demokratin har förlorat sin status.
Det är vad som hänt sedan Lissabonfördraget infördes för ett år sedan. Då var EU-ordförandeskapet helt den ledning som EU hade under sex månader. Nu har EU en "president" i den permanente EU-ordföranden Herman Van Rompuy. EU har också en permanent "utrikesminister" i Catherine Ashton som ansvarar för den ständigt växande EU-administrationen med diplomater i världen. Kvar blir inte så mycket för EU-landet som från och med den 1 januari är Ungern. Det mesta har dessutom redan planerats av andra när EU-ordföradelandet tar över. Så bygger man successivt bort demokratin och ökar centraliseringen och riktningen not en stasbildning.

Borgerligt bubbel i SvD
I 22 artiklar på SvD:s ledaresida www.svd.se tidningen skrivit om "Det nya borgerliga uppdraget". Det har handlar om idéerna för framtiden. Vad vilja socialdemokratin hette det en gång. Nu heter det vad vill borgerligheten? För det första vänder jag mig mot begreppet borgerlighet. Det finns ingen enhetlig borgerlighet. Borgare var de som bodde i städerna under ståndsriksdagen. Bönder, präster och arbetare bodde runt om i landet. Icke-socialister använde vi under Torbjörns tid. Inte bra med en negativ beskrivning men ändå.

Innehåll viktigare än begrepp
Viktigare än begreppet eller rubriken är då vad vi vill. Vad vill de olika "icke Socialistiska" partierna? Mindre system, mer frihet, eget ansvar, se utvecklingsmöjligheterna och varje individ. Utveckling av sjukvården som en framtidsbransch som centerns nye partisekreterare Mikael Arthursson skriver i DI den 29.12 är ett sådant synsätt.
Hur får vi vardagen, verkligheten eller livspusslet att gå ihop? Hur kan vi människor leva ett fullgott liv med arbete, bostad, barn, fritid, kultur och ideella insatser. Tillväxt och arbete enbart räcker inte. Kanske något för ett idéburet parti att fundera över? Hur lever vi lyckligt, harmoniskt och i balans?

För övrigt blir det en lugn dag i dag med lite funderingar om framtiden...