Äntligen Midsommarafton - ja, så ser nog många på dagen - jag också. Och roligt kommer det att bli med sill, snaps och räkor och fram med dragspelet, resning av midsommarstången och sedan små grodorna.

Det är skönt också att få koppla av från vardagsfrågorna och träffa barn,läkt och vänner. Det är ändå gemenskapen med varandra som är viktigast i livet. Hur vi människor har det. Hur vårt liv ser ut. Hur vi ser på vardagen. Hur vi vill att vardagen ska bli. Hur blir det i framtiden?

Att arbeta med samhällsfrågor handlar om jorden, naturen, människorna och det liv vi lever och vill leva.

Vårt liv måste vara så att vi inte förstör för oss själva och för de som kommer efter oss. Jorden vi ärvde...Vi måste ha ett liv med mening. Där är arbetet, möjligheten att försörja sig och sina nära livsavgörande.

Det handlar också om hur vardagen levs. Om jag ska säga något annorlunda på midsommarafton så är det kanske att vi har ägnat oss för litet åt hur människorna har det. Livsbalans alltså. Att känna att livet går ihop; arbete, mycket eller lite i olika tidsperioder som jag själv kan lägga upp och ansvara för, barn, fritid, skola, farmor och farfar...

Nej, nu räcker det med visioner, nu kommer snart Zari, Olle, Maria, Pär, Nina, Fredrika,, Lisa Albin...och Sonja och jag och Börje, Gunilla, Malin och alla barnen på Schabraket. Leve Midsommaren.

För övrigt blir det nu ett försenat morgonkaffe, sedan....