Lofsdalen har kvar Sverige från jordbrukssamhället men kämpar för att komma upp i Åre och Sälen nivån som turistort
Det tycker jag inte är det viktigaste. Sonja och jag har haft andelshuset i Lofsdalen sedan 1979. Micke var 7 år och Stoffe 2 år. Huset eller andelen kostade 95.000. Väldigt mycket tyckte vi då när vårt hus på Värmdö som vi köpte 1973 kostade 235.000 kronor. Men det var aldrig tänkt som någon investering. det var tänkt precis som det har blivit som ett hus för vintersemester för familjen.

Vi har varit där varje vinter,
kanske med undantag för något år då jag satt i EU-parlamentet, men då var grabbarna här. Nu är det kö på huset, grabbarna tillsammans eller med småtjejerna Emma, Sara och Hanna, eller vi med hela familjen eller som nu Sonja och jag ensamma. Snacka om att ha blivit använt. Sonja och jag har också vari här några somrar. Vi har  9 veckor om året och då blir det tider så gott som året runt. När vi inte är här försöker vi hyra ut men det går naturligtvis inte så bra i november, men so what..

Lofsdalen som by ligger i Härjedalens kommun. Det är en gammal bondby från sent tusental. Byn har en tragisk historia under 1600-talet med häxbränning men har bevarat bondbyn med hästar, kor, getter och renar. Turismen är naturligtvis avgörande mest vintertid men cykelkross och fiske drar folk även på sommaren. Det är inte lika turistifierat som Åre, Sälen och Vemdalen och det är nog därför vi gillar det.
I dag har vi åkt löparskidor på fjället mot Strådalen och solat i Solgropen. Jag körde en knapp mil lite hårdare löparskidor och det kändes riktigt bra. I morgon blir det nog backen igen.
För övrigt har kvällstidningarna nu kommit...ha.