Saudiarabien och vapenavtalet: Rätt beslut men en osäker, vinglig, mindre imponerande process fram till beslutet.

Jag tycker Kerstin Lundgren ska ha en eloge för TV-debatten om vapenavtalet med Saudiarabien i går kväll. Rätt beslut sa Kerstin men en hantering av frågan som inte inger respekt och därför skadar Sveriges anseende. Två månaders diskussioner i regeringen, som inte varit interna utan tvärtom flugit fram och tillbaka från olika regeringsföreträdare som Utrikesminister Margot Wallström, ena dagen, försvarsminister Peter Hultqvist nästa dag och sedan statsminister Löfven med sitt krav på omförhandling. Sedan slutade alltsammans med att Löfven till slut blev överkörd av sin egen regering.

Avslutningsdagen var också farsartad. Löfven åkte till Kiev, talade med Porosjenko och gav svenska biståndspengar till Ukraina, samma dag som han i ett kort TV-inslag från Kiev meddelade att avtalet inte skulle förlängas. Då hade försvarsminister Hultqvist redan meddelat detta hemma i Sverige och Margot Wallström hade också sagt samma sak. Löfven skulle som statsminister i en så stor och omdiskuterad fråga naturligtvis ha varit den som gav beskedet. Han ville väl inte eftersom han var överkörd och såg till att han var i Kiev och andra hemma i Sverige fick ge beskedet. Inte förtroendegivande.

Miljöpartiet som varit klara motståndare till förlängning från början och haft en minst lika svår intern konflikt som Socialdemokraterna har klarat detta mycket bättre, trots det mycket hårda trycket rån medlemmarna om ett Nej, Nej, Nej.

Bra i sak men inte förtroendegivande i hanteringen som regering och Löfven för ta åt sig mest av att det blev så klumpigt och oproffsigt.

Och nu åker Sonja och jag på Bernts, Sonjas kusins, begravning i Köping Tråkigt, men det hör till livet.