Eurokrisen och flyktingkatastrofen sätter EU-samarbetet på hårda prov. "Varning för sönderfall" skriver DN i sin ledare dn.se/ledare. Samarbete handlar om samverkan.
Samarbete handlar också om gemensamt ansvar för varandra i framgång men också i motgång.
DN försöker sig på en jämförelse  mellan eurokrisen och flyktingkrisen. Inte så lyckat, annat än att det är två stora kriser som slår mot EU ungefär samtidigt.

EUrokrisen kunde alla som har den enklaste lilla kunskap i ekonomi räkna ut själva.
Länderna var för olika. Gemensam penningpolitik med gemensam valuta och ränta, men var och en sin egen finanspolitik med skatter och avgifter. Den gemensamma valutan styrdes av politik inte a ekonomi. Kohl och Mitterand gjorde upp. Du får ett enat Tyskland om du släpper D-marken, sa Mitterand. Ingen hade tänkt igenom fortsättningen.

Flyktingpolitiken är något annat. Hela grunden är svagheten i världssamfundet som inte kunnat stopp krigen i Mellanöstern, Afrika och Afghanistan
Om vi hade haft ett starkt världssamfund hade det kanske gått att förhindra. Jag skriver kanske eftersom  ett FN med sådana befogenheter mot nationer också skapar problem. Men lite starkare måste FN bli om krig ska kunna stoppas eller hejdas när de brutit ut.

Nu har världssamfundet misslyckats och då måste vi lösa problemen både i det korta och det längre perspektivet.
Det korta perspektivet heter samarbete, humanitet och solidaritet för att fördela flyktingar mellan medlemsländerna i EU. Tyskland har ett system för att fördela mellan delstaterna. Gör som Tyskland.

I det långa perspektivet måste FN bli starkare som organisation för att förhindra och stoppa krig.
Syrienkriget har pågått i fyra år. Assads krigsregim måste bort. Gör som med Khadaffi och Libyen. Börja med en flygförbudszon för Syrien. Det skulle tvinga Assad till förhandlingar.
För övrigt blir det plocka potatis, plocka plommon, bada, läsa stämmohandlingar, skriva lite "Hansminnen" och kanske åka till Sjöstugan och Elisabeth Dingertz och äta lunchmiddag.