I dag går det väl knappast att skriva något annat än om Kaplan, Vattenfall och Miljöpartiet om man ska följa och kommentera svensk politik,
Jag trodde inte han skulle behöva avgå, men när jämförelsen mellan Israels angrepp på palestinier och Hitlers mördarregim mot judar kom häromdagen var måttet rågat. Det blev omöjligt för Löfven att behålla honom. Det skulle inte gå att bygga en enda bostad för honom utan att bli påmind om vad han har sagt. Löfven skulle få ett evigt sänke under resten av mandatperioden om han varit kvar.

Det är omdömet som har klickat. Han har inte riktigt insett vilken uppgift och roll han hade som minister
Det borde han ha gjort inte minst efter alla tidigare plumpa och ogenomtänkta uttalanden och sammankomster han deltagit i. Löfven borde redan vid utnämningen haft sina dubier, men nu går det inte till så. Om ett koalitionsparti får en ministerpost är det koalitionspartiet som tillsätter ministern. Här borde Fridolin och Romson i stället varit noggrannare, men det är lätt att säga.. Avgång var det enda rätta och enda möjliga till slut. Den nye bosatsministern, vem det än blir, får en tuff start med den ballasten.

Vattenfalls försäljning av brunkolet är ett politiskt större nederlag för MP. Vem minns inte Fridolins kolbit under hela valrörelsen.
Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Vänstern, medlemmarna i det egna partiet säger nej till försäljningen. Frågan blir nu hur mycket Mp och ledningen tål. Det får vi kanske svar på om några veckor närt Mp har kongress. Stryktåliga har de varit i alla fall...är det detta som är regeringsduglighet,,,?