Internationella kvinnodagen: Löner och därmed pensioner är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna om man frågar mig. Obegripligt att det tar sådan lång tid.
I dag är Internationella kvinnodagen. Det går framåt sedan den kvinnliga rösträtten infördes förs snart hundra år sedan, men det går långsamt, mycket långsamt. Det finns brister på flera områden, men det allvarligaste tycker jag är lönerna och ekonomin. I dag kan vi läsa en artikel från Saco på dn.se/debatt om kvinnliga akademikers livslöner som är 2,8 miljoner lägre än männens.

Det är obegripligt och oacceeptabelt. Hela arbetsmarknaden missgynnar kvinnor, inte bara akademiker.
Nej, det är snarare ännu sämre inom andra yrkeskategorier som skola,särskilt förskola, vård och omsorg. Normerna på arbetsmarknaden missgynnar kvinnor som fortfarande ofta har två jobb, ett borta och ett hemma. Det skeva uttaget av föräldraförsäkringen är ett stort hinder. Visst, föräldrarna väljer själva, men det skulle kunna gå att förena med att samhället visar åt vilket håll utvecklingen skall gå.

SACO föreslår i artikeln genom dess ordförande Göran Arrius att tredela föräldraförsäkringen, en del till vardera föräldern och en del att fördela fritt.
En idé som bör prövas tycker jag.  Viktigt att också arbetstider och arbetsvillkor moderniseras upp så att jämställdheten underlättas. Här kan fack och arbetsgivare göra mycket. En inriktning mot livsbalans med olika lång arbetstid under olika skeden i livet som regleras av en modern arbetslagstiftning skulle vara en sådan möjlighet. Något måste göras. Nu.