Nu duggar förslagen tätt om fördjupat samarbete om försvaret i EU. Juncker har redan flaggat för det. Han vill ha en försvarsunion.
Nu skriver också chefen för europeiska försvarsbyrån Jorge Domecq om saken i dn.se/debatt i dag. Som sagt väntat. Men vad vill man? Stärkt samarbete i säkerhets- och försvarsfrågan mellan EU-länderna. Det behövs för de växande hoten i världen och det skulle spara miljarder euro om militära investeringar samordnas.

Försvarsfrågan kommer att få högsta prioritet i EU, skriver Domecq
Kriser och krig i världen ökar spänningen, Brexit, Trump och Putin gör världen osäker. En bättre planering och gemensam upphandling (pooling and sharing) ska stärka det gemensamma försvaret.Medlemsländerna skulle kunna spara nästan en tredjedel av kostnaderna för militär upprustning. EU:s medlemsländer använder 20 typer av stridsflygplan, USA har sex, tar han som exempel.

Frågan är hur samarbetet ska ske. Domecq talar om att driva projekt "mellan intresserade medlemsländer". 
Det ska ske inom den Europeiska försvarsbyrån EDA och den europeiska försvarshandlingsplanen EDAP. Det är organ som redan finns. Är det ett samarbete i olika hastigheter han talar om? Verkar så. Men hur långt kan det sträcka sig och hur påverkar det andra EU-länder som inte är med och inte vill vara med? Kan man få ett svar på det?

S vill satsa överskottet i statsfinanserna på sådär 40 miljarder på välfärden med fler poliser, soldater, läkare, lärare och undersköterskor.
Magdalena Andersson talar om att anställa fler men också om att "tänka om i den offentliga sektorn" med "fler enkla jobb". Vackert. Vi väntar med spänning.