20 år sedan folkomröstningen om EU - med ett knappt ja

Den 13 november 1994 röstade svenska folket ja till EU med 52 ja och 47 nej och några blanka. Statsminister Carl Bildt jublade liksom S-ledaren Ingvar Carlsson, som 1991 tagit initiativ till folkomröstningen för att "vara med och påverka". Bilds hotande "utanförskap", Carlssons starka maktställning inom S och kommunals ordförande Lillemor Arvidssons Ja dagarna innan fällde utslaget. Glesbygdsbor, lågavlönade och kvinnor röstade Nej. Högutbildade, män och storstadsbor röstade Ja.

Nej-sidan hade tidigt ett övertag men Ja-sidans makt, media och miljoner fällde avgörandet, liksom  Dominoeffekten. Statsministrarna Carl Bildt, Gro Harlem Brundtland i Norge och Esko Aho i  Finland bestämde tågordningen; först röstade Österrike i juni där det var ett klart ja, sedan det något ja-säkrare, Finland i oktober, Sverige den 13 november och sist det besvärliga Norge.

Den starkt ja-färgade UD-broschyren till hushållen, liksom Carlssons, Bildts, Odd Engströms och Ulf Dinkelspiels vägran att ta debatter med Nej-sidan hade stor betydelse. Som ordförande för Nej-sidan tillsammans med Eva-Britt Svensson, vet jag hur vi försökte.

 Nej-sidans argument var att slå vakt om självständigheten, folkstyret och demokratin, den 200-åriga neutraliteten och alliansfriheten,  Nej till 20 miljarder i medlemsavgift för att få vadå? Fästning EUropa och EMU.

Hur blev det då? Det kommer jag att svara på i bloggen i morgon. Marit Paulsen har redan bestämt hur det blev. I morgonekot sa hon i en debatt med Marita Ulvskog att efter folkomröstningen och medlemskapet kom "Europas guldålder"....

För övrigt åker jag nu in till Europahuset och en debatt med Ingvar Carlsson och Ulf Dinkelspiel och sedan ett riktigt EU-mingel under eftermiddagen med inbjudna Ja- och Nej-sägare.