Det är bra att regeringen utbildar kurdiska peshmerga soldater i kampen mot IS.  Något annan mål än att stoppa IS framfart kan man inte ha. Obegripligt att IS finns överhuvudtaget.
Sveriges insats är ingen stridsstyrka. Det är 35 personer, officerare och utbildare som ska hjälpa de kurdiska styrkorna på plats och inte delta i några strider. Utbildningen är både militär och civil. Det civila arbetet går ut på stöd till demokratiutveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet, Och Sverige är inte ensamt. Vi har sällskap med flera både stora och små länder som USA, Tyskland, Kanada, Storbritannien också Finland, Norge och Nederländerna. Det är bra och visar på bredden.

Processen bakom deltagandet har också varit bra genom riksdagsbeslut där hela styrkan också står under svensk kontroll.
Sverige räknar med att genom vårt deltagande i kampen mot terrorismen kunna få militärt stöd av USA/Nato i en krissituation. Det kan vara ett argument för att inte gå med i Nato, men det ska inte lyftas fram son något avgörande för vårt deltagande. Vi tackar för stöd av Nato i en krissituation men vi har inga planer på att gå med i Nato och lämna den militära alliansfriheten som hållit oss utanför krig i 200 år.

Flyktingbeslutet att dela på ansvaret mellan EU-länderna har inte varigt framgångsrikt. Endast 14 av de 28 medlemsländerna har förklarat att de är beredda att sammanlagt ta emot 1375 flyktingar.
Vad är det om inte ett stort misslyckande för hela humaniteten och medmänskligheten i EU.
Beslutet handlar om att omplacera 160 00 flyktingar från Grekland och Italien till alla EU-länder efter deras storlek och förmåga. Var är solidariteten?
För övrig åker jag nu in till möte med Socialnämnden, där bl a vårt prognosticerade underskott på 16 miljoner ska diskuteras och orsaken; främst dyra boenden av olika slag.