måndag 22 februari 2016

Londons borgmästares Boris Johssons beslut att stödja Brexit är ett stort bakslag för Cameron.
Det kan bli vad som avgör folkomröstningen.
Som "gammal" EU-kritiker känns det lite pirrande att få ge sig in i EU-debatten i Storbritannien på Nej-sidan och stoppa upp det växande allt mer överstatliga EU. Det har blivit för mycket EU och det är också detta vi kritiker varnat för när de nationalistiska och EU-kritiska partierna växer upp som svampar ur jorden i nästan alla EU:s medlemsländer. Om man går för hårt och för fort fram med "en allt fastare sammanslutning" med utökade EU-beslut  på allt fler områden så känner sig människorna utanför lurade och blir förbannade, helt enkelt.

Boris Johnsson är inte vem som helst. Han kan få folk med sig och det är i London har är borgmästare där han kan få med sig Labourfolk som annars skulle rösta för att vara kvar i EU.
Ett nej vore kanske rätt åt EU-kramarna. Vad är det vi sagt.
EU håller på att gräva sin egen grav med euron, demokratiskt underskott. misslyckad subsidiaritetsprincip, ständigt ökad administration och byråkrati.

Men vi behöver ett Europeiskt samarbete och då är ett utträde av Storbritannien ett haveri också för det goda, mer mellanstatliga samarbetet som jag vill ha. 
Därför har jag sagt mig själv att jag vill att Storbritannien ska vara kvar i EU som ett av de länder som just kan sätta stopp för ännu mer EU och federalisternas krav på ett Europas Förenta Stater. Att lämna EU är ju att släppa fältet fritt. Det vore, också ett stor förlust för Sverige och Norden både som handelspartner och i frågan om EU:s utveckling där vi ofta har samma uppfattning. Låt folkomröstningen bli en läxa för EU-kramarna.

Inga kommentarer: