Det går inte att undvika att Mp blir tema i dag också om man ska följa och kommentera svensk politik. Det blir mer om personer och det blir mer om regeringsduglighet, men politik....?
Jag skrev ju det för flera veckor sedan att nu blir det en följetong fram till, kongressen och så blev det. Det är i mina ögon fortfarande en Cirkus, ibland som man kan skratta åt, ibland tragisk. Nu är det både och. Jag vill säga det först; Jag lider med Åsa Romsson, Jag nästan gråter lite som hon gjorde på presskonferensen om den hårdnande flyktingpolitiken

Och det är inget fel att visa känslor och det är väl ingen katastrof heller att det blir lite felsägningar ibland. Lyssnaren förstår, media förstorar.
Om man ser till resultat så har Åsa Romson åstadkommit sådana. Miljömålsberedningens arbete och förslaget om en klimatlag, är stort och viktigt. Hennes arbete som Sveriges representant vid klimatmötet i Paris förtjänar beröm och får det också från flera håll. Jag tycker också Åsa ska ha en stjärna i himlen för det hon nu säger när hon sparkas att "Det viktigaste för partiet är att få göra en nystart". Kan inte vara lätt...

Isabella Lövin är ett bra förslag och visst är det viktigt med kommunikation och att tala om vad man faktiskt gjort, men också vad som är realistiskt att åstadkomma för ett litet parti.
Här tycker jag alla partier kan bli bättre. Vad har vi jobbat hårdast för? Var har vi lyckats bäst. Det är politisk information till väljarna.

Fridolin ska nog vara tacksam för att Per Bolund stod emot valberednigens försök till övertalning. Hade Bolund sagt ja, hade Fridolin varit borta också.